”Kan man ställa ut en blogg?” När frågan kom från hälsingegården Träslottet gick det inte att svara annat än javisst! Vilken spännande tanke att fysiskt kunna kliva in i min slöjdvärld! Min blogg Kurbits har funnits sedan februari 2008 och så här inleddes mina första formuleringar:

“Det finns något självklart i handens arbete, antingen vi gör det själva eller uppskattar andra som kan. Idag pratar vi ofta formgivning och design. Vore det inte roligt om vi också pratar slöjd?”

Över 1 300 inlägg senare har jag upptäckt, lärt känna och utforskat mitt område och kommit att älska det. Inläggen har diskuterat, beskrivit och visat upp nyheter, trender och produkter gjorda av skickliga slöjdare, hantverkare och designers. Några av dem finns med här i utställningen, inläggen och föremålen är tänkta att matcha varandra, förstärka varandra och kanske få er att vilja veta mer. Här liksom i bloggen finns inga begränsningar, det handlar om det jag tycker är lustfyllt och intressant. Med slöjden som avstamp kan man hamna ungefär var som helst, jag lovar!

Så välkommen till Kurbits, bloggen och utställningen som tar dig förbi syslöjdens ångest och in i det riktigt roliga gör det självet. Här är din slöjdkompis i inredningsvärlden!

Utställningen invigs söndag 28 juni 11.00. Under utställningstiden i sommar  finns det också möjlighet att lyssna på en föreläsning om gerillaslöjden (datum och tid kommer!), ämnet och boken finns med i utställningen. I min slöjdvärld är allt som sagt möjligt. Se mer information längre fram, håll gärna koll genom facebookeventet  – hjärtligt välkommen!

Kurbits på Träslottet pågår hela sommaren, fram till 16 augusti.

The post Kurbits på Träslottet – välkomna! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Ikväll öppnar craftivisten Sarah Corbetts utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner i Stockholm. Ni som följt Kurbits känner till Sarahs arbete i brittiska Craftivist Collective, jag har skrivit mycket om dem genom åren och hon är också en del av min bok Gerillaslöjd. Nu är hon som handarbetande världsförbättrare inbjuden att hålla sin första separatutställning och hon finns här i Stockholm i en månad från och med nu. Detta är ett gyllene tillfälle för henne att också interagera med craftivister här, vilket hon förstås kommer att göra. Fyra onsdagar framöver, med start den 19 augusti kommer Sarah att hålla workshops på Handarbetets Vänner. Har du inte bokat biljetter, gör du det här.

Och missa för allt i världen inte heller Sarahs och mitt samtal! Torsdag 27 augusti intervjuar jag henne mitt i hennes utställning. Vi pratar om hennes väg från aktivist till craftivist, hur hon tror på att det går att förändra världen med händerna och vad hon hoppas att den globala community som craftivismen idag innebär kan bidra med för förändring.

Vi pratar förstås också om hennes aktuella arbete och om hennes tankar om gerillaslöjd. Här bokar du din biljett till detta superspännande event. 

Gentle Protest av Sarah Corbett öppnar på Handarbetets Vänner i Stockholm idag! (Foto Craftivist Collective / Victoria Siddle)

Så kom till Handarbetets Vänner och var med! Vi kommer också att ha en lång frågestund där du som publik gärna får vara med och ställa frågor och diskutera, och efter samtalet kommer både Sarahs bok A little book of craftivism och min bok Gerillaslöjd finnas till försäljning och signering. Boka din biljett via den här sajten. Här följer en presentation av vårt samtal:

“Om vi vill att vår värld ska bli mer vacker, vänlig och rättvis, då borde vår aktivism också vara vacker, vänlig och rättvis”. /Sarah Corbett

Förändra världen med händerna, är det möjligt det? Sverigeaktuella craftivisten Sarah Corbett arbetar med förändring genom broderi, hon driver med hjälp av sitt Craftivist Collective en global community som med broderi som metod förmår företag, organisationer och privatpersoner att tänka om. Hur går det till? Och vilka reaktioner väcker det? Möt världsförbättraren Sarah Corbett i ett samtal med författaren och journalisten Frida Arnqvist Engström, som skrivit boken Gerillaslöjd – DIY, garngraffiti och den handgjorda revolutionen. Torsdag 27 augusti 18.00 samtalar de kring Sarah Corbetts arbete och om hennes pågående utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner i Stockholm.

De pratar också om den allt större globala rörelsen craftivism, dess förutsättningar och hur hantverket kan vara ett kraftfullt verktyg för att uppmärksamma och påtala orättvisor i världen. Sarah Corbett har tidigare erfarenhet som aktivist och lobbyist, hon grundade Craftivist Collective för sex år sedan och bytte i och med det arbetsmetod. Hör henne berätta om den långsamma, noggranna och empatiska aktivism hon bedriver idag, där stygnen fungerar som en katalysator för att skapa långsiktig och positiv förändring i världen. Och att protester inte alltid behöver vara agressiva, de kan vara handgjorda och kraftfulla i all sin vänlighet.

Välkommen till en kväll i broderiets, politikens och förändringens tecken! Sarah Corbett intervjuas i Handarbetets Vänners galleri i utställningen Gentle Protest, samtalet inleds med en presentation av utställningen.

The post Gentle Protest Talk: Sarah Corbett i samtal med Kurbits appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan var det vernissage för Nordiska museets stora satsning på allmogemöbler från 1700- och 1800-talen. Utställningen heter Rejält retro och det är precis vad det är. Museet menar att ordet retro förvisso betyder tillbakablick, men inte tillräckligt långt tillbaka.

Här går man tillbaka i sina samlingar till allmogetiden och ser kopplingar till samtiden – klart att en Ångermanlandsbrud eller ett allmogeskåp från Hälsingland kan ingå i inredningen 2015. Rejält retro alltså.

Skåp av Hans Wikström, Vreta, Gästrikland. Målat 1793. Ingår i utställningen Rejält retro som visas på Nordiska museet just nu. (Foto Kurbits)

50-talet pjäser från samlingarna ingår och här ligger fokus på statusmöblerna från tiden; kistan, skrinet, skåpet och golvuret fanns alla i en välbärgad bondgård för 200 år sedan. Utställningens scenografi, gjord av kommunikationsbyrån Futurniture, ger pjäserna en samtida inramning som ger nytt sken på möblerna. Jag tycker att ambitionen fungerar. Här handlar det mindre om varje möbels proviniens, även om den finns redovisad i de tydliga skyltarna, det handlar istället om att väcka lust att se möblerna som något som kan ha relevans också idag.

Visa på alternativ till det ljusa och fräscha, det svala skandinaviska med rötter i  50- 60-tal som håller inredningsvärlden i ett järngrepp. Varför inte ta in andra influenser, låta sig förföras av lite färg och mönster? Bjuda på inspiration, kunskap och främst – alternativ!

“Skänkskåp. Av fur, för plan vägg, oljemålat, å dörrfyllningarna blomstermålningar. Från Viggarne. Ink 16/1 1904 Hellberg, Hanna, fru, Sala 50:-” Ur katalogiseringen på Digitalt museum. Skåpet är tillverkat 1775 i Västmanland, och ingår i utställningen Rejält retro på Nordiska museet. (Foto Kurbits)

Ibland behövs nya glasögon för att se gamla saker på nytt sätt, Rejält retro är inte den monterutställning som tar helhetsgrepp eller har redovisningstvång på alla historiska vinklar och vrår, här har man istället satt lusten och känslan främst, där är smaken som baken, men jag gillar det.

Det går att läsa och fördjupa sig på plats, men främst är det faktiskt en utställning som man upplever eller bara tar in. Jag tror att det är en rolig och bra väg att gå – väcka intresse till fördjupning och det kan gå hur som helst. Plötsligt är hela butiken full med vetgiriga besökare som vill köpa böcker i ämnet, vad vet jag.

Norrbottenkista, från Kamlunge, Nederkalix. Målare okänd men med inskription P.J.D 1802. Rejält retro på Nordiska museet. (Foto Kurbits)

Med det sagt är det förstås inte alls utan information i utställningen heller. Tydliga skyltar finns alltså till alla föremål, stort och tydligt i matchande grafisk form redovisar saker som synen på dåtidens statusmöbler, sättet att göra mönster – eller som här, kurbitsens bakgrund:

Hösten 1771 är Hans Olofsson och hans hustru Anna förtvivlade. Åkern som brukar ge dem allt de behöver ligger torr och utarmad. Men det kommer en ljusning. Hans har lärt sig måla och av sin far. Kanske skulle han försöka att sälja ett blomstermålat skåp vid marknaden i Hedemora? Utvecklingen av allmogemåleriets allra mest kända mönster, kurbitsen, sammanfaller med några nödår då många bönder i Dalarna måste hitta ny försörjning. Köparna fanns i det rika grannlandskapet Hälsingland.

Från utställningen Rejält retro, där 50-talet allmogemöbler från 1750-1850 samsas, på Nordiska museet just nu. (Foto Kurbits)

Här redovisas också vad som skiljer allmogemöbler från andra möbler: Abstraktion, förenklande stilisering och dekorativa ytmönster och starka färger exempelvis. Det kryllar av upprepade bårder och stiliserade mönster på dessa möbler, alla med fantasirikedom och egenhet. Men också starka färger, fritt blandade stilar och utfyllnad av ytorna är något som utmärker allmogemöblerna. Jag lär mig att färgerna från tiden bland annat heter blymönjerött och pariserblått.

Hängskåp tillverkat och använt i Dalarna, Lima socken, Sörbäcken. Datering 1841 och målare är Hållars Mattias Hansson. (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

Det är förstås få museer som kan göra en så omfattande utställning om allmogemåleriet som Nordiska, givet att alla dessa skåp, kistor och golvur finns i deras samlingar. Det är en satsning som dels ska inspirera och öka intreset för folkkonst inom inredning, och det är en utställning som ska ses precis just så. Men Rejält retro blåser samtidigt liv i tankar om hur vår gemensamma historia ser ut, möblerna har ursprung i alla våra landskap, samtidigt som tankar om den globala folkkonsten i mönstring och färger verkligen betonas och belyses.

Det är som museet konstaterar, det är mycket lättare att se vad det är som förenar oss med andra länders folkkonst än att se något typiskt svenskt.

Gränslöst på Nordiska museet just nu, i utställningen Rejält retro blandas allmogekultur och samtid. (Foto Kurbits)

Kista tillverkad och använd i Norrbotten, Överkalix socken, från 1846, målare okänd. Mjölkskåp, bemålat i sk buskmåleri, typiskt för Norrbotten. Datering och målare okänd. (Foto Kurbits)

Nordiska flörtar med inredningstrender, samtida statusprylar, samtidskultur, graffitimåleri, DIY och gränssnitt lånade från sociala medier i utställningen.  Alla de utvalda möblerna finns mycket tacknämligt också redovisade på digitalt museum, här. Rejält retro bjuder också på interaktiva inslag i utställningen, sätt mönster på ditt skåp och testa vilken allmogemöbel du är. Själv är jag ett golvskåp från Hälsingland, du? Gör testet här>>

Rejält retro finns på plats ett helt år, till september 2016. Under hösten finns det ett program kring utställningen, bland annat kurser i kurbits- och schablonmåleri, samt en rad spännande föredrag, mer info här!

Rejält retro öppnade förra veckan och står på Nordiska museet till september 2016. Gå och se, allmogemöbler i ny kostym, med nya glasögon ser man nya saker, prova själv! (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

The post Rejält retro visar var skåpet ska stå appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag är det dags för vår fjärde Formfrukost, där jag och trendexperten Stefan Nilsson får möjlighet att träffa och prata med intressanta människor inom områdena slöjd, hantverk och design och formgivning. Till denna vår fjärde har vi bjudit in Tärnsjö Garveri och får då träffa Simon Hjälte som är creative director på företaget.

Tärnsjö Garveri står i fokus i vår fjärde Formfrukost, vi gästas av Simon Hjälte från företaget. (Foto Tärnsjö Garveri)

Tärnsjö Garveri grundades 1873 och ligger fortfarande kvar i Tärnsjö, Uppland, där de hämtar råmaterial med en radie om sex mil. Samtidigt har de stora internationella och exklusiva samarbeten och är ett av världens få garverier som fortfarande garvar läder vegetabilt.

En av verkstäderna på Tärnsjö Garveri, som ligger i Tärnsjö, Uppland. På samma plats sedan 1873. (Foto Tärnsjö Garveri)

Vi vill veta mer om hantverket de utövar, hur de arbetar från ax till limpa och hur de förvaltar sin historia. Och inte minst – hur hänger de med i samtiden och framtiden? Hur lokalt och globalt behöver de tänka, hur behåller de hantverket och samtidigt möter massproduktionens krav?

Välkommen till Formfrukost på Scandic Anglais i Stockholm, 8.00-9.00. Frukosten serveras i nyrenoverade Bar Anglais från 8.00, där vi också pratar med vår gäst från 8.15. Hoppas vi ses!

En av många beredda och färdigställda produkter från Tärnsjö Garveri – välkommen att höra mer om processen på Formfrukost på tisdag! (Foto Tärnsjö Garveri)

The post Välkommen till Formfrukost#4: Tärnsjö Garveri appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så har det lackat färdigt mot jul, jag hoppas att ni alla får en fin julafton och julhelg, fylld med allsorts ro och lugn men också med tid för sådant som ni vill göra. Skapa, pyssla, slöjda, handarbeta eller kanske något helt annat. Oavsett vilket önskar jag en riktigt god jul till er alla!

Detalj från en älskad julkrans här hemma. (Foto Kurbits)

Och tack för i år! Tack för kloka synpunkter, mejl, önskemål och tips, ni förgyller min inkorg och min tillvaro med era glada tillrop och ert engagemang. Jag önskar förstås också god fortsättning ända fram till nyårsafton och tar ledigt fram tills dess, men kommer traditionsenligt att återkomma med en årskrönika med lite fördjupningar om vad som hänt på Kurbits under 2015 och förstås också en hel del om vad som hänt i slöjdvärlden under året.

Nu får ni njuta av min samling julkulor så länge, fotograferade och beskrivna till det här inlägget till Nordiska museets julblogg förra året. God jul!

Här i sin helhet. Julpynt som ger julstämning, god jul! (Foto Kurbits)

The post Kurbits önskar en riktigt god jul! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag 12 januari är det dags för vår femte och sista gäst i denna första omgång av Formfrukost. Det är tidningen Hemslöjd som är inbjuden och vi gästas av dess redaktör Maria Diedrichs. Det har varit en spännande höst med Formfrukostarna, vad roligt med all positiv respons vi fått, ni är många som gillat upplägget, vilket vi är superglada för. Vi arbetar för en ny omgång med frukostar, mer information kommer. Följ oss på facebook!

Och följ gärna med på tisdag! Formfrukost är gratis, men du behöver anmäla din plats, info@formfrukost.se. Scandic Anglais bjuder på frukost och vi bjuder alltså på intervjuer med gäster, frukosten dukas fram från 8.00 och vi börjar prata med vår gäst cirka 8.15.

På tisdag 12 januari gästas Formfrukost av tidningen Hemslöjd, välkommen! (Foto senaste numret av Hemslöjd)

Vår femte gäst har en aktningsvärd ålder, och så här presenterar vi tisdagens aktör: tidningen Hemslöjd grundades 1933 och har under lång tid varit en röst för hemslöjden i Sverige. Sedan omgörningen 2011 har tidningen blivit prisad för både form och innehåll och blivit allt mer välkänd utanför slöjdkretsar i sitt arbete med att beskriva handgjort skapande utifrån traditionella slöjd- och hantverkstekniker.

Vi vill veta mer om tidningens framgångsrika arbete med att skildra samtida slöjdberättelser, vilken roll har slöjden, hantverket och tidningen idag? Vilket klimat verkar de i, hur ser berättelserna ut i framtiden och vilka är dess framtida läsare?

Väl mött på tisdag alltså! Kom, mingla, ät frukost och lyssna på oss, det blir roligt!

The post Formfrukost #5: Tidningen Hemslöjd appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus på Hallwylska museet. Det är en utställning som rör sig under hela 1900-talet, genom ögonen på Ellen Keys ideal, idéer och bitvis samtid. Alla ni som varit på Hallwylska palatset vet att det ju i mångt och mycket är tvärtemot nästintill det som Ellen Key förespråkade, ljus, luft, möbler med funktion, och inte minst – hennes tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Där von Hallwyls representerar det besuttna borgerskapet står Key för något modernt och framtida.

Ellen Key säger det som det är…i den nyligen öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus, på Hallwylska museet i Stockholm. (Foto Kurbits)

Detta är utgångspunkten i en fin utställning som tydligt rör sig genom historien i avgränsande rum, mitt i palatset. Här har man byggt upp Ellen Keys Strand i det första rummet, och gör nedslag i den engelska Arts&Crafts-rörelsen och Karin och Carl Larssons Sundborn för att så småningom landa i ideal kring DIY och hur vi ser på dessa ljusa och fräscha ideal idag.

Vem är det som gör själv, varför gör vi så och hur ser det ut när vi gör det? Detta är frågor som vi alla besvarar i det sista rummet – för jepp, både Kurbits och min bok är med i utställningen!

Inlägg från Kurbits representerar i utställningen DIY-kulturen och hantverket så som det diskuteras och visas i samtiden. Mina inlägg med Ulrika Roslund Svensson, Återbrukshyttan och Tor Cederman ingår. (Foto Kurbits)

Ellen Key formulerade tankarna om vardagens skönhet i Skönhet för alla, den publicerades i Studentföreningen Verdandis skriftserie 1899 i en tid då folket skulle fostras i god smak, skönhet i hemmet blev ett viktigt redskap i kampen för ett bättre samhälle. Skriften kom att bli rättesnöre för dessa nya ideal och diskuterar inte bara hemmets inredning, utan också bostadsfrågan, kvinnornas och barnens situation.

Skönhet för alla i nytt ljus gör nedslag i vad Ellen Key ansåg riktigt och modernt, Arts&Craftsrörelsen såg hon som samtida och framtida utifrån estetik och moderna stilideal  men också i ett samband mellan skönhet och godhet, form och funktion, liksom makarna Larssons Sundborn, som också var förebilder för modernt inredningsideal.

Mönstervärldar från bland annat William Morris tapeter från Engelska Tapetmagasinet, Ellen Key inspirerades mycket av brittiska Arts&Craftsrörelsen. (Foto Kurbits)

Ellen Key hade en stark samtida röst, och i utställningen har man tagit fasta på den – det är nästan vad jag gillar bäst – citaten och hennes tips går som en röd tråd. De välfyllda utställningsrummen känns ombonade och inbodda med en Keysk anda.

Ellen tipsar. Fixa stilen med färg – något som lätt skulle kunna ingå i vilken samtida inredningstidning som helst, eller hur? (Foto Kurbits)

Utställningen är insprängd mitt i ett antal rum i fil i det Hallwylska palatset, mitt emot korridoren av utställningsrum tronar Wilhelmina von Hallwyls sovrum om jag inte minns helt fel. Det gör utställningen till en riktig rolig och intressant stilkrock, något som förstås är hela utställningens idé.

Förmaket till utställningen består exempelvis av ett Norrgavelmöblemang, vilket ger en vink om vad som komma skall, och väl inne i utställningsrummen blir det krockarna som blir behållningen. Eftersom de av utrymmesskäl renodlats och dragits till sin spets förstås.

Karin och Carl Larssons rum, med möblemang inlånat från Sundborn, för att förtydliga Ellen Keys tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle och att den utvecklingen började i hemmet. (Foto Kurbits)

Det är alltså rösten från Key som är sammanhållande i utställningen, här har man också kompletterat med andra röster – nutida konstnärer och forskare har fått kommentera det nya ljuset, det som alltså har med vår samtid att göra. Hur står sig Ellen Keys tankar idag? Det är intressanta ingångar som också finns att läsa i utställningen.

Och det är också där vi landar i utställningens sista rum där Catti Brandelius video Ellen Key och citat ur Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts föreställning Ljust och fräscht sätter stämningen.

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär finns med, liksom möbler från formgivarna Lith Lith Lundin. (Foto Kurbits)

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär syns i utställningen, där hon tillverkat allt som hon och hennes familj behöver, jag skrev om det häromdagen. Liksom möbeltillverkarna Lith Lith Lundin, som gör riktigt lokalt och hållbart producerade möbler. Även keramikern Kenneth Williamsson är med i utställningen med sitt kärl ur en finservis för ett äldreboende för tidigare hemlösa.

Kurbits och Gerillaslöjdens hörn, i förgrunden Kennet Williamssons fina keramik. (Foto Kurbits)

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert säger som det är…ur föreställningen Ljust och fräscht. (Foto Kurbits)

Hallwylska knyter alltså ihop säcken kring Skönhet för alla med nya ingångar i samtida exempel:

I utställningens sista rum, nutiden, tas dagsaktuella frågor i ämnet upp som knyter an till dem vid sekelskiftet 1900. Det Hallwylska palatset representerar ett äldre stilideal, 1880-talets tongivande esteter uttryckte intresse för det besuttna borgerskapet. Det äldre stilidealet står i bjärt kontrast till Ellen Key och tankarna om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Det är roligt att få vara med i ett sådant sammanhang, diskussionerna om samtida stilideal och samhällsideal ser olika ut, kontrasterna mellan 1800-talets borgerskap, 1900-talets modernisering av hemmet och 2000-talets vurm för DIY och hantverk med personlig känsla och stil är stora. Skönhet för alla i nytt ljus finns att se på Hallwylska museet fram till 30 april, läs mer om utställningen här.

Ett utdrag ur kapitlet om DIY finns med, ur min bok Gerillaslöjd, garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. (Foto Kurbits)

The post Skönhet för alla i nytt ljus med Kurbits appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En av de vanligaste frågor jag får till bloggen är “var kan jag lära mig måla kurbits?” Här har jag ett riktigt bra svar på den frågan, iallafall för er som kan ta er till Stockholm nu på söndag. Då kommer nämligen Britt-Marie Nilsson från Mora hit och håller kurs, passa på om du kan!

Britt-Marie, eller Britta i Dalarna som hon också kallas behärskar inte bara tekniken i grunden, hon experimenterar också med nya former och nya grepp för att hålla kurbitsen samtida. Ett av mina favoritexempel på detta (även om det kanske inte är tillräckligt hard core kurbits för er kurbitsälskare därute) är hennes kurbitspepita, kolla in vad jag menar här. Hon gör förstås en mängd färgstarka kurbitsar också.

Britt-Marie Nilsson kommer till Stockholm för att hålla kurs i kurbitsmåleri, söndag 8 maj är det dags! (Foto brittaidalarna.se)

Britt-Marie Nilsson är proffs, ta chansen att spendera en dag med henne och de övriga i The Craft Lab – gruppen görare i Stockholm som ligger bakom en mängd roliga evenemang, jag har skrivit om dem tidigare, här. Eftersom The Craft Lab är en internationell grupp hålls workshopen på engelska.

Mer information finns i eventet här. Kursen hålls i Studiefrämjandets lokaler och biljetter hittar du här. 

The post Lär dig måla kurbits med Britta i Dalarna! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

2018 är till ända och det är dags att summera och kanske också reflektera. Så som traditionen bjuder kommer här Kurbits nyårskrönika, där händelser kring bloggen sammanfattas. Jag har skrivit 75 inlägg på bloggen under året och precis som vanligt är det roligt, lustfyllt och viktigt att få skriva om dessa ämnen.

Jag brinner för området och tycker att det är viktigt att få bidra med en röst i branschen. Dock är detta också det tionde året som bloggen nu funnits – jag startade i februari 2008 – och jag ska ärligen säga att en hel del tankar har ägnats åt bloggens framtid.

Verket gjort av Kajsa Lindberg och jag såg det på smyckekonsttriennalen på Gustavsberg tidigare i år. (Foto Kurbits)

Detta är ett helt ideellt projekt som jag inte tjänar några pengar på. Det gör det tyvärr allt mer tungrott i min frilanstillvaro, så tankar kring vad bloggen är och framförallt skulle kunna vara med mer finansiella muskler är allt oftare aktuella. Jag tror ju att det går att göra så mycket mer inom området! Frustrerande ofta hamnar jag i ett läge där bloggen får stå tillbaka för arvoderade jobb, så som det ju är just i en frilanstillvaro. Så – har du samarbeten eller tankar kring hur Kurbits skulle kunna växla upp i framtiden är jag nyfiken på att höra mer!

Med det sagt, det har ju ändå tillkommit ytterligare 75 inlägg till bloggens övriga 1 575 inlägg under året. Här är några av de områden jag tycker inläggen rört sig inom under det år som gått.

Gemensamhetsverk – tillsammans gör vi bäst

Jag driver ju Gerillaslöjdsfestivalen tillsammans med min kollega Maria Yvell, och vi har under det senaste året pratat mycket om just styrkan i gemensamhetsverken och återkommit mycket om just hur vi tillsammans gör bäst. Att vara en del i en större helhet är något vi generellt längtar efter på många sätt just nu, det ser vi inte minst i just mängden av arrangemang inom hantverksgemenskapen som poppar upp.

Året började med avslut och redovisning av Hemslöjden i Skånes ambitösa projekt #delavantar, (läs mitt inlägg här) exempelvis, det var många i landet som var engagerade i detta! Ett roligt och viktigt bevis på att vi tillsammans kan göra så mycket mer. Utställningens nära tvåhundra vantar visades upp från söder till norr och engagerade därmed stickare från hela landet. 

Vanten En tager vad en haver av Marie Wetterstrand, i projektet #delavantar. (Foto Hemslöjden Skåne)

Vi inom gerillaslöjdsrörelsen kunde under året också använda oss av varandra för att i detta fallet hitta kraft kring ett svårt ämne – inför internationella kvinnodagen samlades nätverket kring en gemensam #metoo-taggning i Stockholm, så här blev den stunden >>.

Stark, mäktig, viktig och fin. Jag är så glad över att detta är något jag får vara en del av.

Jag hade också möjlighet att beskriva detta mer ingående i tidningen Syre, läs min artikel här. 

Dagen efter riksdagsvalet presenterade vi också vårt nya och pågående projekt #fantasintillmakten, där vi vill medverka till ett vänligare och mer inkluderande politiskt klimat, med vår önskematta gjord av garnbollar. Varje boll symboliserar en röst och vi vill med den ingjuta mer hopp och mod till våra politiker att fatta mer fantasifulla och modiga beslut. Var med oss under 2019, då mattan ska bli färdig! Så här gör du.

Gerillaslöjdsfestivalen hade också möjlighet att åka på besök till Norrköping under året, där vi och träffade kvinnonätverket Hemma i år, ett fantastiskt fint möte med detta gemensamhetsverk – kolla in Lavvu!

Ytterligare projekt som gått i gemensamhetsverkets tecken har drivits av Lm, Yolours, valdagens #filtfördemokrati och nu i inför julen, projektet #mångfaldsgran, se här. Fint år för hantverkets sätt att föra samman folk helt enkelt!

Inom området hantverksaktivism generellt har jag också under året läst och skrivit om två böcker på temat, craftivisten Sarah Corbetts bok The art of gentle protest kom ut under slutet av 2017 och därmed började året i den vänliga protestens tecken, här är mina tankar om ämnet.

Ytterligare en förespråkare för den givmilda och vänliga protesten är australiensiska Sayraphim Lothian, vars bok Guerilla kindness and other acts of creative resistance kom ut under året – en rolig och kreativ bok om olika sätt att göra motstånd, kolla in!

Hantverkets relevans

Året har erbjudit en mängd utställningar, projekt, evenemang och examensutställningar med nya tankar och innerbörder för hantverkets relevans. Jag tycker att det varit ett bra år för det handgjorda utifrån just hantverkets förmåga att tolka sin samtid och framförallt göra sig hörd i den tid vi lever. Jag tycker att bilden i inläggets topp beskriver detta så bra, broderiet är gjort av Mikaela Bergquist till sommarens utställning 100 folk, på Hemslöjden i Östergötland, se här. 

Ibland tenderar ju det handgjorda att fastna endast i teknik och material eller historia, i år upplever jag att diskussionerna kring samtiden funnits med på en rad relevanta sätt. Ofta exempelvis genom nya samarbeten eller tillfälliga projekt. Katarina Evans uppmärksammade exempelvis konstsömnadsyrket genom att bjuda in ett antal utövare från andra områden att skapa verk tillsammans med henne på Fiberspace gallery i Stockholm i mars, se här. 

Och även kombinationen väv och glas kändes ny och spännande i den gemensamma utställningen Tête-à-Tête med Josefin Gäfvert och Åsa Jugnelius på Olseröds konsthall i Skåne. Relevant i vår samtid.

Jag hade möjlighet att ägna en hel del tid åt examensutställningarna i år, vilket var givande, bland annat såg jag Anna Ting Möllers arbete, som också senare i år kom att bli Kaleidos nya stipendiat, se här. Spännande och relevant utifrån utforskandet av nya material och sätt att framställa dem. Något som också Jennie Adén från Beckmans var inne på, bland annat med sina askar i ticka.

Jennie Adén, som jag träffade som examensstudent från Beckmans, och senare under året blev Årets förnyare, när Föreningen för Svensk Hemslöjd delade ut sitt nyinstiftade stipendium. Här är jag ju verkligen partisk, då jag dels varit engagerad i styrelsen i föreningen i en massa år vid det här laget, dels varit med och drivit igenom det nya stipendiet, men oj vad roligt det har varit att få vara med i detta arbete!

I maj kunde jag också ta del av den mycket ambitiösa och turnerande smyckekonstutställningen på Gustavsbergs konsthall, se här!, där jag blev tagen av hur formspråket, konstnärligheten och uttrycket i smyckeområdet blivit så samtida och återigen – relevant. Att som utövare tolka sin samtid i ett smycke är något som inte alls är främmande 2018. Roligt!

Ytterligare en utställning där hantverket fick spela en riktigt relevant roll och som jag minns från året var Understory, en av Designgalleriets sista utställningar. Stefan Nilsson som drivit galleriet i mer än tio år valde att driva galleriet vidare i ny tappning och form under året och det ska bli spännande att se vad som blir av verksamheten under nästa år. Louise Hederströms vackra utställning med hantverksbotten talade mycket till mig och blev en fin avslutning, se mer här. 

Understory, Louise Hederströms utställning på Designgalleriet under året. (Foto Kurbits)

Händig framtid och hantverkets roll

En sak jag varit nyfiken på är vad vi kan lära oss av dem som har byggt sin värld för hand och ändå haft gott om tid över för att leva. … Jag påstår inte att det var bättre förr – verkligen inte – men allt var inte heller sämre förr och det finns mycket vi kan lära oss av dem som levt före oss.

Det är skribenten David Jonstads ord som jag citerar ovan och det är också en av de utgångspunkter i en text jag publicerade under året om hållbarhet och hantverk. Texten fortsätter med mina tankar: Det är skillnad på att vara självförsörjande och försörja ett samhälle. Var går gränsen för när man endast slöjdar för sig själv och när man bygger upp ett samhälle med slöjd och hantverk? Och vem bygger? Vi har inget svar än.

Det är något som får illustrera området kring ändliga resurser, omställningens arbete och en allt högre tanke om att använda slöjden och hantverket som ett redskap i den omställningen. Här har engagemanget varit stort under året, allt mer alarmerande rapporter om klimatet och miljön gör oss allt medvetnare om dessa frågor och faror. Jag har varit inne på det tidigare, men här får detta representera tankarna. Läs inlägget i sin helhet här. 

Utforskandet av hantverkandet som metod, upptäckandet av nya eller nygamla material har varit på tapeten för många under året – som en katalysator och som sätt att bearbeta de drastiska frågorna om omställning och resiliens. En sak som jag är glad över är att nävret lär få lite extra uppmärksamhet genom Emma Dahlqvists arbete med en bok på temat som är på väg ut i mars. I år har hon experimenterat i utställningsform, se här!  

Näver i dess magiska form, av Emma Dahlqvist. (Foto Emma Dahlqvist)

Jag tänker att ambitionen att göra gott är en del i denna händiga framtid där hantverket kan axla en större roll. Läs mina Formexrapporter om just detta, här och här .

Och min rapport från Möbelmässan, där jag provade ordet craft hushing (till skillnad mot craft washing som tidigare diskuterats) och hur det kunde relatera till tidigare green hushing. Orden har sin upprinnelse i att företag ibland tenderar att dämpa kommunikationen kring  sin insats för miljön, eftersom det aldrig känns som att det går att göra tillräckligt mycket.

Jag tänker mig att det finns ett liknande förhållningssätt till hantverket, kommunikationen kring tillverkningsprocesserna borde vara mycket högljuddare och tydligare än de är. Läs mer här där jag förhoppningsvis resonerar tydligare om hur jag ser begreppen.   

En annan ingång i omställningen och inskärpandet av hållbarare produkter, producentskap och tillvaro är guldsmeden Eva Skärlund, som utifrån naturens förgänglighet gör smycken som faktiskt inte går att bära. Hon väcker intressanta tankar tycker jag.

Smycke i kottar av Eva Skärlund. (Foto Filip Leo)

En direktare ångestbearbetning inför stundande apokalyps och konsumtionskrasch stod Åsa Elmstam för under sin utställningsperiod på Nutida Svenskt Silver under året i utställningen More things. Lysande, kolla in! 

Men ofta är det så gott att landa just hantverket som kraft, som metod, som aktiv görare och förändrare. Hopplösheten kring klimatfrågorna är svår att bära, och vi vill ju av naturen ofta just göra, hantverket är briljant som katalysator där. Arianna Funk har under året lanserat sin Weave of the month, en vävklubb där du får projekt som du kan ha användning för i ett hem direkt ner i brevlådan att väva själv, se här!

Handduk du kan lära dig väva själv, i Weave of the month club.

Det måste alltid vara bra att ta kontroll över sin kunskap och sin direkta omgivning tänker jag och ser fram emot när min lucka för vävning öppnar sig och gör att jag får prova på jag med. 

Trend – hållbart, naturligt och vänligt 

Något i tempo och attityd förändrades kring mässorna under året, Formex tappade fart i gångarna, besökarna uteblev och en hel del aktivitet flyttades istället ut på stan och ut i landet. Som alltid pratas det mycket om att hantverket är trendigt och… jag vet inte, jag brukar vara skeptisk till att prata om det handgjorda som trend helt och hållet, jag vill snarare lyfta det som livsstil. Detta blev mycket tydligt vid mitt besök på Formex i augusti, här, där det var mycket fokus på just mästarbrev, sätt att göra själv, minska konsumtionen och också vikten av att lyfta återbruket. Finska Finarte var en ny fin kontakt exempelvis, se här.

Jag tycker att det återigen faller tillbaka på den roll som hantverket kan spela i samhället, den relevans det kan ha, samt att framtiden nog allt kan vara än mer händig kan jag tycka. Men att det handlar om återbruk, medvetandegörande av produktionsvillkor, transparens kring materialval och processer, ja det råder det väl knappast någon tvekan om.

Att ha gjort något själv smäller högre än på mycket länge. Att vilja göra själv, att vilja göra gott och gärna att snabbt kunna göra bra är symtomatiskt för 2018. I år ville vi alla vara mästare. Så här skrev jag om detta efter mitt besök på Formex i augusti.

Hantverk som kommunikation

Detta område ägnar jag mig ju mestadels åt i min yrkesvardag som skribent inom slöjd och hantverksområdet. Under året har jag skrivit nyheter i tidningen Hemslöjd, ett antal frilansartiklar till andra tidningar har det också blivit. Men jag har också arbetat en hel del med både katalogtexter och texter om utövare. Ett fint och givande sådant samarbete var de intervjuer jag fick göra med de japanska konsthantverkarna i utställningen KIN, som kunde ses på Formex i augusti, här. 

Men kanske är rubriken mest passande till detta projekt, där hantverket hamnat på frimärket, kanske den yttersta symbolen för kommunikation tänker jag. Projektet Slöjdkraft varit roligt att vara med i, där jag varit inblandad i framtagandet av Postnords nya frimärken, som har med gerillaslöjden att göra. Nu finns kartorna ute om endast några dagar, håll koll! 

Karin Holmbergs broderi pryder inrikesportot och är lagt till rullen, då hennes blombård löper från frimärke till frimärke så som den traditionella bården fungerar. (Foto Postnord/Per Myrheden)

2018 har också varit ett fint Görbart-år. Podden Görbart, om handgjort skapande gör jag ju tillsammans med Erika Åberg och vi har både fått roliga uppdrag att vara värdar för Nordiska museets stickkafé vid två tillfällen under året, samt spelat in två avsnitt i samarbete med Hemslöjd Humaniora i Jönköping. Avsnitten som handlar om folkdräkter och slöjden och språket hittar du här.

Programmet på Nordiska har rört en kväll om ull, kolla här!  och en kväll om färg, med bra och engagerande gäster. Väl mött för många sådana ytterligare programpunkter under 2019, vi ses kanske på Hemslöjskryssningen i mars? 

Folkkonst deluxe – brinnet och hantverkets kärna 

Karin Ferners grannlåt är magisk och mäktlig. Här från den utställning hon hade i Landskrona tidigare i höst. (Foto Karin Ferner)

Det finns få saker som jag tycker är så inspirerande som riktigt engagerande folkkonst. Där det liksom suger tag i magen på en för att det är så vackert, fantasifullt, galet, magiskt eller bara galet. När det liksom inte tar slut, när det bara är grannlåt och själ och extra allt. Några sådana tillfällen har det varit under året, dessa tre är de jag lyfter här – Karin Ferner hade en utställning i Landskrona tidigare i höst och den grannlåten lämnade inte mycket att önska, så fantastiskt inspirerande.

Ytterligare någon månad senare fann jag mig mitt bland alla julkrubbor från Krakow, utställda på Hallwylska palatset i Stockholm, med samma sug i magen. Jag menar, kolla bara!

Och med så mycket historia och engagermang, kamp, själ och livskraft ser jag samma känslosamma uttryck i den fortfarande pågående utställningen Romska smycken, hantverk, tradition och ett sätt att leva – se här.

Ett av de mest engagerade inläggen från er läsare under året har också rört sig i traditionens och folkkonstens tecken. Inlägget om projektet Att dekonstruera en folkdräkt har varit en verklig vattendelare bland er läsare, där ni ömsom förfasats över hur och vad man får och kan göra med en folkdräkt som bara hänger i garderoben och samlar damm, ömsom applåderat tilltaget att göra nya produkter av densamma. Vad tycker du?

Avslutningsvis skulle jag vilja knyta an till hantverket och språket, eller kommunikationen – kanske också slöjdens pedagogik om jag får förtydliga. Under året har det kommit en himla bra mängd briljanta hantverksböcker som jag här skulle vilja slå ett slag för. Jag får många skickade till mig (och blir glad för fler!) Jag vill läsa och skriva om dem, för jag tycker att det behövs samtida fördjupning och mycket gärna också teoretiskering kring ämnet handgjort skapande.

Vanten Sådd, ur Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat, en av alla fantastiska hantverksböcker som kom ut under 2018. (Foto Malin Nuhma)

Skedar av Niklas Karlsson, ur Täljboken som kom ut under året. (Foto Per Björklund)

På så vis kan vi ju kommunicera till så många fler och få så många mer att förstå och ge sig i kast med området. Böcker jag alltså verkligen gillat och också skrivit om under året är:

Karin Holmbergs Svenska broderier, Täljboken av Felix Wink och Ragnar Kierkegaard Suttner, Cilla Ramneks bok om Verkstäder, Karin Derlands Brodera fritt på Ylle, Erika Åbergs Sticka varmt och mönstrat, Maja Karlssons Trettiofem vantar, Carina Olssons Bottensömmar och Lappat och lagat av Kerstin Neumüller.

Ur boken Lappat och lagat av Kerstin Neumüller. (Foto Hampus Andersson)

Må nu 2019 innehålla inte bara en lika god skörd hantverksböcker, utan också en mängd intressanta vettiga och bra projekt som sätter hantverket på kartan och tar det handgjorda vidare. Jag är nyfiken och spänd inför nästa år och hoppas att det bringar en massa bra. Och utifrån egen horisont önskar jag mig verkligen goda samarbetspartners som tillsammans med mig kan ta Kurbits vidare till nya höjder, hit me 2019 med vänliga, intressanta, utvecklande och roliga samarbeten! Vi kan väl höras?

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla – som vanligt är det ju ni som läser som gör detta så roligt och givande. Utan er, ingen blogg! På återhörande i Slöjdsverige, fira fint idag!

/Frida

The post Nyårskrönika 2018: Hållbart, vänligt och naturligt – året då vi ville göra gott appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Med vad de kallar uppdaterad allmogekänsla har Åhléns nyligen lanserat kollektionen This is Sweden by  Åhléns. Serien ska spegla svenska traditioner enligt information jag får, både med egendesignade produkter och samarbeten med svenska designers och varumärken. Modernt möter tradition i produkter som rör inredning, smycken, inredning och mat. Kurbitsmönstret figurerar flitigt, det kanske har att göra med att Åhléns har sina rötter i Insjön i Dalarna.

Kollektionen This is Sweden by Åhléns, där nya allmogeinspirerade mönster tagits fram och samsas med utvalda svenska produkter och varumärken. (Foto Åhléns)

Förstås i kombination inför det aldrig sinande intresset för kulturarv och historia när det kommer till mönster, material och färger som allmogekulturen är så fantastiskt välfylld av. This is Sweden känns inte ur det perspektivet särskilt svensk, allmogekulturens rötter och inspiration är ju som ni vet mycket globala och universella.

Bäddset ur kollektionen This is Sweden by Åhléns. (Foto Åhléns)

Pläden Vete ingår i Åhléns kollektion som heter This is Sweden. (Foto Åhléns)

Liksom Mohedatoffeln! (Foto Åhléns)

The post This is Sweden hos Åhléns appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

”Kan man ställa ut en blogg?” När frågan kom från hälsingegården Träslottet gick det inte att svara annat än javisst! Vilken spännande tanke att fysiskt kunna kliva in i min slöjdvärld! Min blogg Kurbits har funnits sedan februari 2008 och så här inleddes mina första formuleringar:

“Det finns något självklart i handens arbete, antingen vi gör det själva eller uppskattar andra som kan. Idag pratar vi ofta formgivning och design. Vore det inte roligt om vi också pratar slöjd?”

Över 1 300 inlägg senare har jag upptäckt, lärt känna och utforskat mitt område och kommit att älska det. Inläggen har diskuterat, beskrivit och visat upp nyheter, trender och produkter gjorda av skickliga slöjdare, hantverkare och designers. Några av dem finns med här i utställningen, inläggen och föremålen är tänkta att matcha varandra, förstärka varandra och kanske få er att vilja veta mer. Här liksom i bloggen finns inga begränsningar, det handlar om det jag tycker är lustfyllt och intressant. Med slöjden som avstamp kan man hamna ungefär var som helst, jag lovar!

Så välkommen till Kurbits, bloggen och utställningen som tar dig förbi syslöjdens ångest och in i det riktigt roliga gör det självet. Här är din slöjdkompis i inredningsvärlden!

Utställningen invigs söndag 28 juni 11.00. Under utställningstiden i sommar  finns det också möjlighet att lyssna på en föreläsning om gerillaslöjden (datum och tid kommer!), ämnet och boken finns med i utställningen. I min slöjdvärld är allt som sagt möjligt. Se mer information längre fram, håll gärna koll genom facebookeventet  – hjärtligt välkommen!

Kurbits på Träslottet pågår hela sommaren, fram till 16 augusti.

The post Kurbits på Träslottet – välkomna! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Ikväll öppnar craftivisten Sarah Corbetts utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner i Stockholm. Ni som följt Kurbits känner till Sarahs arbete i brittiska Craftivist Collective, jag har skrivit mycket om dem genom åren och hon är också en del av min bok Gerillaslöjd. Nu är hon som handarbetande världsförbättrare inbjuden att hålla sin första separatutställning och hon finns här i Stockholm i en månad från och med nu. Detta är ett gyllene tillfälle för henne att också interagera med craftivister här, vilket hon förstås kommer att göra. Fyra onsdagar framöver, med start den 19 augusti kommer Sarah att hålla workshops på Handarbetets Vänner. Har du inte bokat biljetter, gör du det här.

Och missa för allt i världen inte heller Sarahs och mitt samtal! Torsdag 27 augusti intervjuar jag henne mitt i hennes utställning. Vi pratar om hennes väg från aktivist till craftivist, hur hon tror på att det går att förändra världen med händerna och vad hon hoppas att den globala community som craftivismen idag innebär kan bidra med för förändring.

Vi pratar förstås också om hennes aktuella arbete och om hennes tankar om gerillaslöjd. Här bokar du din biljett till detta superspännande event. 

Gentle Protest av Sarah Corbett öppnar på Handarbetets Vänner i Stockholm idag! (Foto Craftivist Collective / Victoria Siddle)

Så kom till Handarbetets Vänner och var med! Vi kommer också att ha en lång frågestund där du som publik gärna får vara med och ställa frågor och diskutera, och efter samtalet kommer både Sarahs bok A little book of craftivism och min bok Gerillaslöjd finnas till försäljning och signering. Boka din biljett via den här sajten. Här följer en presentation av vårt samtal:

“Om vi vill att vår värld ska bli mer vacker, vänlig och rättvis, då borde vår aktivism också vara vacker, vänlig och rättvis”. /Sarah Corbett

Förändra världen med händerna, är det möjligt det? Sverigeaktuella craftivisten Sarah Corbett arbetar med förändring genom broderi, hon driver med hjälp av sitt Craftivist Collective en global community som med broderi som metod förmår företag, organisationer och privatpersoner att tänka om. Hur går det till? Och vilka reaktioner väcker det? Möt världsförbättraren Sarah Corbett i ett samtal med författaren och journalisten Frida Arnqvist Engström, som skrivit boken Gerillaslöjd – DIY, garngraffiti och den handgjorda revolutionen. Torsdag 27 augusti 18.00 samtalar de kring Sarah Corbetts arbete och om hennes pågående utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner i Stockholm.

De pratar också om den allt större globala rörelsen craftivism, dess förutsättningar och hur hantverket kan vara ett kraftfullt verktyg för att uppmärksamma och påtala orättvisor i världen. Sarah Corbett har tidigare erfarenhet som aktivist och lobbyist, hon grundade Craftivist Collective för sex år sedan och bytte i och med det arbetsmetod. Hör henne berätta om den långsamma, noggranna och empatiska aktivism hon bedriver idag, där stygnen fungerar som en katalysator för att skapa långsiktig och positiv förändring i världen. Och att protester inte alltid behöver vara agressiva, de kan vara handgjorda och kraftfulla i all sin vänlighet.

Välkommen till en kväll i broderiets, politikens och förändringens tecken! Sarah Corbett intervjuas i Handarbetets Vänners galleri i utställningen Gentle Protest, samtalet inleds med en presentation av utställningen.

The post Gentle Protest Talk: Sarah Corbett i samtal med Kurbits appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan var det vernissage för Nordiska museets stora satsning på allmogemöbler från 1700- och 1800-talen. Utställningen heter Rejält retro och det är precis vad det är. Museet menar att ordet retro förvisso betyder tillbakablick, men inte tillräckligt långt tillbaka.

Här går man tillbaka i sina samlingar till allmogetiden och ser kopplingar till samtiden – klart att en Ångermanlandsbrud eller ett allmogeskåp från Hälsingland kan ingå i inredningen 2015. Rejält retro alltså.

Skåp av Hans Wikström, Vreta, Gästrikland. Målat 1793. Ingår i utställningen Rejält retro som visas på Nordiska museet just nu. (Foto Kurbits)

50-talet pjäser från samlingarna ingår och här ligger fokus på statusmöblerna från tiden; kistan, skrinet, skåpet och golvuret fanns alla i en välbärgad bondgård för 200 år sedan. Utställningens scenografi, gjord av kommunikationsbyrån Futurniture, ger pjäserna en samtida inramning som ger nytt sken på möblerna. Jag tycker att ambitionen fungerar. Här handlar det mindre om varje möbels proviniens, även om den finns redovisad i de tydliga skyltarna, det handlar istället om att väcka lust att se möblerna som något som kan ha relevans också idag.

Visa på alternativ till det ljusa och fräscha, det svala skandinaviska med rötter i  50- 60-tal som håller inredningsvärlden i ett järngrepp. Varför inte ta in andra influenser, låta sig förföras av lite färg och mönster? Bjuda på inspiration, kunskap och främst – alternativ!

“Skänkskåp. Av fur, för plan vägg, oljemålat, å dörrfyllningarna blomstermålningar. Från Viggarne. Ink 16/1 1904 Hellberg, Hanna, fru, Sala 50:-” Ur katalogiseringen på Digitalt museum. Skåpet är tillverkat 1775 i Västmanland, och ingår i utställningen Rejält retro på Nordiska museet. (Foto Kurbits)

Ibland behövs nya glasögon för att se gamla saker på nytt sätt, Rejält retro är inte den monterutställning som tar helhetsgrepp eller har redovisningstvång på alla historiska vinklar och vrår, här har man istället satt lusten och känslan främst, där är smaken som baken, men jag gillar det.

Det går att läsa och fördjupa sig på plats, men främst är det faktiskt en utställning som man upplever eller bara tar in. Jag tror att det är en rolig och bra väg att gå – väcka intresse till fördjupning och det kan gå hur som helst. Plötsligt är hela butiken full med vetgiriga besökare som vill köpa böcker i ämnet, vad vet jag.

Norrbottenkista, från Kamlunge, Nederkalix. Målare okänd men med inskription P.J.D 1802. Rejält retro på Nordiska museet. (Foto Kurbits)

Med det sagt är det förstås inte alls utan information i utställningen heller. Tydliga skyltar finns alltså till alla föremål, stort och tydligt i matchande grafisk form redovisar saker som synen på dåtidens statusmöbler, sättet att göra mönster – eller som här, kurbitsens bakgrund:

Hösten 1771 är Hans Olofsson och hans hustru Anna förtvivlade. Åkern som brukar ge dem allt de behöver ligger torr och utarmad. Men det kommer en ljusning. Hans har lärt sig måla och av sin far. Kanske skulle han försöka att sälja ett blomstermålat skåp vid marknaden i Hedemora? Utvecklingen av allmogemåleriets allra mest kända mönster, kurbitsen, sammanfaller med några nödår då många bönder i Dalarna måste hitta ny försörjning. Köparna fanns i det rika grannlandskapet Hälsingland.

Från utställningen Rejält retro, där 50-talet allmogemöbler från 1750-1850 samsas, på Nordiska museet just nu. (Foto Kurbits)

Här redovisas också vad som skiljer allmogemöbler från andra möbler: Abstraktion, förenklande stilisering och dekorativa ytmönster och starka färger exempelvis. Det kryllar av upprepade bårder och stiliserade mönster på dessa möbler, alla med fantasirikedom och egenhet. Men också starka färger, fritt blandade stilar och utfyllnad av ytorna är något som utmärker allmogemöblerna. Jag lär mig att färgerna från tiden bland annat heter blymönjerött och pariserblått.

Hängskåp tillverkat och använt i Dalarna, Lima socken, Sörbäcken. Datering 1841 och målare är Hållars Mattias Hansson. (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

Det är förstås få museer som kan göra en så omfattande utställning om allmogemåleriet som Nordiska, givet att alla dessa skåp, kistor och golvur finns i deras samlingar. Det är en satsning som dels ska inspirera och öka intreset för folkkonst inom inredning, och det är en utställning som ska ses precis just så. Men Rejält retro blåser samtidigt liv i tankar om hur vår gemensamma historia ser ut, möblerna har ursprung i alla våra landskap, samtidigt som tankar om den globala folkkonsten i mönstring och färger verkligen betonas och belyses.

Det är som museet konstaterar, det är mycket lättare att se vad det är som förenar oss med andra länders folkkonst än att se något typiskt svenskt.

Gränslöst på Nordiska museet just nu, i utställningen Rejält retro blandas allmogekultur och samtid. (Foto Kurbits)

Kista tillverkad och använd i Norrbotten, Överkalix socken, från 1846, målare okänd. Mjölkskåp, bemålat i sk buskmåleri, typiskt för Norrbotten. Datering och målare okänd. (Foto Kurbits)

Nordiska flörtar med inredningstrender, samtida statusprylar, samtidskultur, graffitimåleri, DIY och gränssnitt lånade från sociala medier i utställningen.  Alla de utvalda möblerna finns mycket tacknämligt också redovisade på digitalt museum, här. Rejält retro bjuder också på interaktiva inslag i utställningen, sätt mönster på ditt skåp och testa vilken allmogemöbel du är. Själv är jag ett golvskåp från Hälsingland, du? Gör testet här>>

Rejält retro finns på plats ett helt år, till september 2016. Under hösten finns det ett program kring utställningen, bland annat kurser i kurbits- och schablonmåleri, samt en rad spännande föredrag, mer info här!

Rejält retro öppnade förra veckan och står på Nordiska museet till september 2016. Gå och se, allmogemöbler i ny kostym, med nya glasögon ser man nya saker, prova själv! (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

The post Rejält retro visar var skåpet ska stå appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag är det dags för vår fjärde Formfrukost, där jag och trendexperten Stefan Nilsson får möjlighet att träffa och prata med intressanta människor inom områdena slöjd, hantverk och design och formgivning. Till denna vår fjärde har vi bjudit in Tärnsjö Garveri och får då träffa Simon Hjälte som är creative director på företaget.

Tärnsjö Garveri står i fokus i vår fjärde Formfrukost, vi gästas av Simon Hjälte från företaget. (Foto Tärnsjö Garveri)

Tärnsjö Garveri grundades 1873 och ligger fortfarande kvar i Tärnsjö, Uppland, där de hämtar råmaterial med en radie om sex mil. Samtidigt har de stora internationella och exklusiva samarbeten och är ett av världens få garverier som fortfarande garvar läder vegetabilt.

En av verkstäderna på Tärnsjö Garveri, som ligger i Tärnsjö, Uppland. På samma plats sedan 1873. (Foto Tärnsjö Garveri)

Vi vill veta mer om hantverket de utövar, hur de arbetar från ax till limpa och hur de förvaltar sin historia. Och inte minst – hur hänger de med i samtiden och framtiden? Hur lokalt och globalt behöver de tänka, hur behåller de hantverket och samtidigt möter massproduktionens krav?

Välkommen till Formfrukost på Scandic Anglais i Stockholm, 8.00-9.00. Frukosten serveras i nyrenoverade Bar Anglais från 8.00, där vi också pratar med vår gäst från 8.15. Hoppas vi ses!

En av många beredda och färdigställda produkter från Tärnsjö Garveri – välkommen att höra mer om processen på Formfrukost på tisdag! (Foto Tärnsjö Garveri)

The post Välkommen till Formfrukost#4: Tärnsjö Garveri appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så har det lackat färdigt mot jul, jag hoppas att ni alla får en fin julafton och julhelg, fylld med allsorts ro och lugn men också med tid för sådant som ni vill göra. Skapa, pyssla, slöjda, handarbeta eller kanske något helt annat. Oavsett vilket önskar jag en riktigt god jul till er alla!

Detalj från en älskad julkrans här hemma. (Foto Kurbits)

Och tack för i år! Tack för kloka synpunkter, mejl, önskemål och tips, ni förgyller min inkorg och min tillvaro med era glada tillrop och ert engagemang. Jag önskar förstås också god fortsättning ända fram till nyårsafton och tar ledigt fram tills dess, men kommer traditionsenligt att återkomma med en årskrönika med lite fördjupningar om vad som hänt på Kurbits under 2015 och förstås också en hel del om vad som hänt i slöjdvärlden under året.

Nu får ni njuta av min samling julkulor så länge, fotograferade och beskrivna till det här inlägget till Nordiska museets julblogg förra året. God jul!

Här i sin helhet. Julpynt som ger julstämning, god jul! (Foto Kurbits)

The post Kurbits önskar en riktigt god jul! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag 12 januari är det dags för vår femte och sista gäst i denna första omgång av Formfrukost. Det är tidningen Hemslöjd som är inbjuden och vi gästas av dess redaktör Maria Diedrichs. Det har varit en spännande höst med Formfrukostarna, vad roligt med all positiv respons vi fått, ni är många som gillat upplägget, vilket vi är superglada för. Vi arbetar för en ny omgång med frukostar, mer information kommer. Följ oss på facebook!

Och följ gärna med på tisdag! Formfrukost är gratis, men du behöver anmäla din plats, info@formfrukost.se. Scandic Anglais bjuder på frukost och vi bjuder alltså på intervjuer med gäster, frukosten dukas fram från 8.00 och vi börjar prata med vår gäst cirka 8.15.

På tisdag 12 januari gästas Formfrukost av tidningen Hemslöjd, välkommen! (Foto senaste numret av Hemslöjd)

Vår femte gäst har en aktningsvärd ålder, och så här presenterar vi tisdagens aktör: tidningen Hemslöjd grundades 1933 och har under lång tid varit en röst för hemslöjden i Sverige. Sedan omgörningen 2011 har tidningen blivit prisad för både form och innehåll och blivit allt mer välkänd utanför slöjdkretsar i sitt arbete med att beskriva handgjort skapande utifrån traditionella slöjd- och hantverkstekniker.

Vi vill veta mer om tidningens framgångsrika arbete med att skildra samtida slöjdberättelser, vilken roll har slöjden, hantverket och tidningen idag? Vilket klimat verkar de i, hur ser berättelserna ut i framtiden och vilka är dess framtida läsare?

Väl mött på tisdag alltså! Kom, mingla, ät frukost och lyssna på oss, det blir roligt!

The post Formfrukost #5: Tidningen Hemslöjd appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus på Hallwylska museet. Det är en utställning som rör sig under hela 1900-talet, genom ögonen på Ellen Keys ideal, idéer och bitvis samtid. Alla ni som varit på Hallwylska palatset vet att det ju i mångt och mycket är tvärtemot nästintill det som Ellen Key förespråkade, ljus, luft, möbler med funktion, och inte minst – hennes tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Där von Hallwyls representerar det besuttna borgerskapet står Key för något modernt och framtida.

Ellen Key säger det som det är…i den nyligen öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus, på Hallwylska museet i Stockholm. (Foto Kurbits)

Detta är utgångspunkten i en fin utställning som tydligt rör sig genom historien i avgränsande rum, mitt i palatset. Här har man byggt upp Ellen Keys Strand i det första rummet, och gör nedslag i den engelska Arts&Crafts-rörelsen och Karin och Carl Larssons Sundborn för att så småningom landa i ideal kring DIY och hur vi ser på dessa ljusa och fräscha ideal idag.

Vem är det som gör själv, varför gör vi så och hur ser det ut när vi gör det? Detta är frågor som vi alla besvarar i det sista rummet – för jepp, både Kurbits och min bok är med i utställningen!

Inlägg från Kurbits representerar i utställningen DIY-kulturen och hantverket så som det diskuteras och visas i samtiden. Mina inlägg med Ulrika Roslund Svensson, Återbrukshyttan och Tor Cederman ingår. (Foto Kurbits)

Ellen Key formulerade tankarna om vardagens skönhet i Skönhet för alla, den publicerades i Studentföreningen Verdandis skriftserie 1899 i en tid då folket skulle fostras i god smak, skönhet i hemmet blev ett viktigt redskap i kampen för ett bättre samhälle. Skriften kom att bli rättesnöre för dessa nya ideal och diskuterar inte bara hemmets inredning, utan också bostadsfrågan, kvinnornas och barnens situation.

Skönhet för alla i nytt ljus gör nedslag i vad Ellen Key ansåg riktigt och modernt, Arts&Craftsrörelsen såg hon som samtida och framtida utifrån estetik och moderna stilideal  men också i ett samband mellan skönhet och godhet, form och funktion, liksom makarna Larssons Sundborn, som också var förebilder för modernt inredningsideal.

Mönstervärldar från bland annat William Morris tapeter från Engelska Tapetmagasinet, Ellen Key inspirerades mycket av brittiska Arts&Craftsrörelsen. (Foto Kurbits)

Ellen Key hade en stark samtida röst, och i utställningen har man tagit fasta på den – det är nästan vad jag gillar bäst – citaten och hennes tips går som en röd tråd. De välfyllda utställningsrummen känns ombonade och inbodda med en Keysk anda.

Ellen tipsar. Fixa stilen med färg – något som lätt skulle kunna ingå i vilken samtida inredningstidning som helst, eller hur? (Foto Kurbits)

Utställningen är insprängd mitt i ett antal rum i fil i det Hallwylska palatset, mitt emot korridoren av utställningsrum tronar Wilhelmina von Hallwyls sovrum om jag inte minns helt fel. Det gör utställningen till en riktig rolig och intressant stilkrock, något som förstås är hela utställningens idé.

Förmaket till utställningen består exempelvis av ett Norrgavelmöblemang, vilket ger en vink om vad som komma skall, och väl inne i utställningsrummen blir det krockarna som blir behållningen. Eftersom de av utrymmesskäl renodlats och dragits till sin spets förstås.

Karin och Carl Larssons rum, med möblemang inlånat från Sundborn, för att förtydliga Ellen Keys tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle och att den utvecklingen började i hemmet. (Foto Kurbits)

Det är alltså rösten från Key som är sammanhållande i utställningen, här har man också kompletterat med andra röster – nutida konstnärer och forskare har fått kommentera det nya ljuset, det som alltså har med vår samtid att göra. Hur står sig Ellen Keys tankar idag? Det är intressanta ingångar som också finns att läsa i utställningen.

Och det är också där vi landar i utställningens sista rum där Catti Brandelius video Ellen Key och citat ur Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts föreställning Ljust och fräscht sätter stämningen.

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär finns med, liksom möbler från formgivarna Lith Lith Lundin. (Foto Kurbits)

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär syns i utställningen, där hon tillverkat allt som hon och hennes familj behöver, jag skrev om det häromdagen. Liksom möbeltillverkarna Lith Lith Lundin, som gör riktigt lokalt och hållbart producerade möbler. Även keramikern Kenneth Williamsson är med i utställningen med sitt kärl ur en finservis för ett äldreboende för tidigare hemlösa.

Kurbits och Gerillaslöjdens hörn, i förgrunden Kennet Williamssons fina keramik. (Foto Kurbits)

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert säger som det är…ur föreställningen Ljust och fräscht. (Foto Kurbits)

Hallwylska knyter alltså ihop säcken kring Skönhet för alla med nya ingångar i samtida exempel:

I utställningens sista rum, nutiden, tas dagsaktuella frågor i ämnet upp som knyter an till dem vid sekelskiftet 1900. Det Hallwylska palatset representerar ett äldre stilideal, 1880-talets tongivande esteter uttryckte intresse för det besuttna borgerskapet. Det äldre stilidealet står i bjärt kontrast till Ellen Key och tankarna om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Det är roligt att få vara med i ett sådant sammanhang, diskussionerna om samtida stilideal och samhällsideal ser olika ut, kontrasterna mellan 1800-talets borgerskap, 1900-talets modernisering av hemmet och 2000-talets vurm för DIY och hantverk med personlig känsla och stil är stora. Skönhet för alla i nytt ljus finns att se på Hallwylska museet fram till 30 april, läs mer om utställningen här.

Ett utdrag ur kapitlet om DIY finns med, ur min bok Gerillaslöjd, garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. (Foto Kurbits)

The post Skönhet för alla i nytt ljus med Kurbits appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En av de vanligaste frågor jag får till bloggen är “var kan jag lära mig måla kurbits?” Här har jag ett riktigt bra svar på den frågan, iallafall för er som kan ta er till Stockholm nu på söndag. Då kommer nämligen Britt-Marie Nilsson från Mora hit och håller kurs, passa på om du kan!

Britt-Marie, eller Britta i Dalarna som hon också kallas behärskar inte bara tekniken i grunden, hon experimenterar också med nya former och nya grepp för att hålla kurbitsen samtida. Ett av mina favoritexempel på detta (även om det kanske inte är tillräckligt hard core kurbits för er kurbitsälskare därute) är hennes kurbitspepita, kolla in vad jag menar här. Hon gör förstås en mängd färgstarka kurbitsar också.

Britt-Marie Nilsson kommer till Stockholm för att hålla kurs i kurbitsmåleri, söndag 8 maj är det dags! (Foto brittaidalarna.se)

Britt-Marie Nilsson är proffs, ta chansen att spendera en dag med henne och de övriga i The Craft Lab – gruppen görare i Stockholm som ligger bakom en mängd roliga evenemang, jag har skrivit om dem tidigare, här. Eftersom The Craft Lab är en internationell grupp hålls workshopen på engelska.

Mer information finns i eventet här. Kursen hålls i Studiefrämjandets lokaler och biljetter hittar du här. 

The post Lär dig måla kurbits med Britta i Dalarna! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Då är det julafton detta annorlunda år 2020, då vi behövde lära om, ställa in, ställa om och med omsorg om oss själva och våra medmänniskor låta julhelgen bli på ett annat sätt. Jag hoppas att du kan fira med någon i din närhet, antingen live i den innersta familjen eller via länk med släkt och vänner. Låt dagarna framöver bli rofyllda i den mån det går, där kanske det egna skapandet får en utökad roll i år – själv stickar jag mitt livs första kofta just nu och låter mig bli uppfylld av den processen – kanske har du något projekt som kan få uppta din lediga tid?

Vad du än tar dig för i jul önskar jag dig sköna dagar. Var rädd om dig själv och dina nära, var rädda om varandra därute. Och så vill jag förstås önska en riktigt God Jul. Det är ändå julafton och som den julnörd jag är vill jag tro på det där magiska skimret, även i år och trots allt. Nu hoppas vi på bättre tider.

The post Kurbits önskar God Jul! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Men se här så fint! Igår presenterade det svenska matt- och inredningsföretaget Layered sin nya kollektion Röllakan. Klart man går igång! Inte nog med att röllakan ju är en spännande liksom traditionell vävteknik som vi använt här under väldigt lång tid, även mönstervärlden som visas upp andas historia och tradition med stor dos härlig folkkonst.

Och då har ju inte heller inspirationen här varit den sämsta – Layereds formgivare har besökt Danielsgården i Bingsjö för att hitta kunskap och färgställningar samt återvänt för att fotografera på samma ställe. Ljuvligt resultat, eller hur?

I kollektionen ingår fem rektangulära handvävda mattor och två långsmala där man enligt företaget låtit den svenska naturen och folkkonsten återspeglas i kollektionens färgpalett, med nyanser som djupt rött, blått, ljust gult, mörk ockra och skogsgrönt. Inspirationen går också att hitta på väggmålningarna i rummen, visst? Klassiska motiv som Ålderstrappan och en hel del kurbits och blomdekorationer lär att finna i huset. Här ska det också gå att spåra delar av gårdens interiör i Carl Larssons verk, han och hans familj vistades bitvis på Danielsgården får jag berättat för mig.

Bilderna därifrån är njutbara, visst är det fint att se hur färgerna går igen och hur de delvis modernare mönstren ger ytterligare liv till de mer klassiska delarna av mattornas design?

Den traditionella röllakansmattan då? Namnet rölakan eller röllakan, kommet från fornsvenskans ryglakan eftersom den beskriver en väv som hängs mellan väggen och ryggen på den som sitter. Röllakan vävs i tuskaft, varje tråd binds över och under en korsanden tråd, tekniken är känd sedan vikingatiden. Hos oss är det traditionellt kuddar, åkdynor, täcken och mattor som vävts med lin i varpen och ull i inslaget, tekniken har varit mest utbredd i Skåne, även om den funnits på andra håll i landet också. Se Digitalt museum här!!! för maxad inspiration från just Skåne.

Textilierna kännetecknas av geometriskt stiliserade former – stjärnan, rosen, åttkanten, fågeln, liljan, timglaset – med inspiration från växt- och djurmotiv från folklig tradition. Röllakan vävdes ofta i hemmet och blev en del av gårdens familjeklenoder. Idag används tekniken nästan enbart vid mattvävning, och jadå, visst är det denna teknik som bland annat Märta Måås-Fjetterström behärskade till fullo.

The post Röllakan – ny kollektion med gamla anor appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.